Pratar i nattmössan

Fråga om IT och pedagogik är en relativt ny fråga men den är på samma gång ganska gammal. Den är ny på det sättet att det nu ska föras in datorer på allvar i undervisningen i skolan. Men frågan är inte ny då det redan finns datorer i skolan. Missförstå mig rätt här nu, ja - det finns datorer sedan att tag i skolan och dessa används ganska flitigt, men till vad används de. Lärare släpper in elever i datasalar och där får de jobba. Vad eleverna gör under den tiden de sitter där är en fråga, vad läraren har tänkt sig pedagogiskt med den tid som eleverna sitter i datasalen är en annan fråga. Det som är det viktigaste att tänka på i det här är den pedagogiska tanke läraren har då den placerar eleverna i datasalen. Vad är tanken bakom? Varför vill läraren att eleverna ska använda datorn, vad är lärandet i situationen och vilket lärandemål uppfylls genom agerandet?
Vad än motivet må vara ska vi inte försöka inbilla oss att datorn är en magisk apparat som fixar skoldagen för läraren och som vinner tid för läraren. IT-minister Anna-Karin Hatt verkar tro det när hon i nattmössan uttrycker följande i Skolvärlden: "Om lärarna får möjlighet att använda IT på ett bredare sätt i sina förberedelser skulle de kunna lägga mindre tid på att förbereda lektioner och kan i stället antingen förbereda sig bättre eller lägga mer tid på undervisningen". Vad hon menar med detta är oklart. Menar hon att genom att använda datorer i undervisningen går det fortare att förbereda lektioner eller menar hon att genom att använda datorn så behöver lektionerna inte förberedas, det fungerar ändå? OM det är så att hon är korrekt återgiven av Skolvärlden så pratar människan i nattmössan och visar att hon begriper sig inte på varken datorer eller pedagogik. OM det är så att hon inte är korrekt återgiven vad är då Skolvärldens motiv med att återge hennes svar som de gör. Som en facklig tidning finns givetvis fog för båda versionerna men jag väljer att tro att Hatt (nattmössan) är korrekt återgiven.
Vad det är som får Anna-Karin Hatt att tro att datorn är en mirakelgörande liten apparat förstår jag inte. Men i och med att forskning från Kroksmark (2011) visar att läraren måste lära om för att kunna planera lektioner i en 'En till En-miljö'. Att förberedelser skulle gå fortare bara för att datorn finns i klassrummet är helt upp åt väggarna. Hatt visar att hon förstår inte lärande eller hur möjligheter till lärande (lektioner) planeras av lärare. Om hon hade gjort det hade hon inte uttryckt sig på det sätt hon gör. Det enda hon gör är att hon visar hur dåligt insatt hon är. Hoppas att lärare runt om i landet som är anslutna till LR och som läser Skolvärlden verkligen går in och kritiserar Hatts kommentarer och att de beskriver vad de gör i klassrummet och det arbete som ligger innan de ställer sig framför klassen. Med eller utan datorer.

Reflektioner från NU2010 - dialog för lärande

Reflektioner från NU2010 – dialog för lärande 13-15 okt
Jag upplevde NU2010 som en mycket välorganiserad tillställning. Det var över 600 deltagare under dessa tre dagar på Stockholms Universitet och allt fungerade utmärkt.
De tre nordiska huvudtalarna inledde med ett intressant och utmanande tema ”Fyra bröllop och en begravning”. Där bröllopen skulle ses som analogi mellan lärande och kärlek enligt moderatorn Klara Bolander Laksov. Begravningen skulle symbolisera allt det som måste bort för att släppa fram nya sätt att se på utbildning, undervisning, kunskap och lärande. Berit Eika, professor i medicinsk pedagogik från Aarhus universitet fann flera olika paralleller till lärande i sitt tema: Vad är kvalitet? Hon menade t.ex. att det krävs en multidimensionell ansats för att beskriva kvalitet och dessutom krävs en god balans mellan inre och yttre kvalitet. Lars-Owe Dahlgren professor i pedagogik med didaktikinriktning tog upp lärande, problembaserat lärande, interprofessionell utbildning samt utbildningseffekter i högre utbildning och arbete. Professor Rune Krumsvik som också är forskningsledare för projektet Digital Learning Communities beskrev samspel mellan digital kompetens, digital didaktik, multimodalitet och krav på en bredare kunskapssyn. Efter anförandena utgjorde de en panel för fortsatt diskussion med publiken.
Under ett av de följande parallella seminarierna informerade Högskoleverket om det nya kvalitetsutvärderingssystemet som är under utveckling. Systemet bygger på 6 aspekter på högre utbildning och ger underlag för resurstilldelning (300 milj/år). Beslut om systemet fattas den 21 december 2010.
Vid ett annat seminarium presenterade Lunds Universitet en modell för europeisk benchmarking av e-lärande. De utgick från frågeställningen ”Kan e-lärande utvärderas som annan utbildning?” . LU är pilotlärosäte för test av benchmarkingprocesser (åt HSV) för att undersöka om e-lärande ska utvärderas på samma sätt som traditionell utbildning. Härvid användes de en självskattningsmodell (onlineverktyg) E-Xcellens+QuickScan http:/www.eadtu.nl/e-xcellenceqs/ Benchmarking har för LU bidragit till en djupare förståelse för utbildningen, en tydligare bild av egna styrkor och svagheter, många nya idéer samt en evidens genom rapporter som blir tydliga underlag för utbildning och dess fortsatta utveckling.
En populär och intressant keynotespeaker var Dai Hounsell, professor of Higher Education och dekan för pedagogisk utveckling vid University of Edinburgh. Han fokuserade vikten av återkoppling till studenter i utbildningssammanhang och visade hur betydelsefullt det är vem som ger återkoppling, var man ger den, hur man ger den och syftet med den. På hans hemsida finns mycket stöd för vidare utveckling av återkoppling och där finns också många exempel: http:/www.tla.ed.ac.uk/feedback/
Jag vill också kort nämna några seminarier som var mycket intressanta och gav många nya idéer. Ett av dessa var ”Rum för lärande” som presenterade insikter om samband mellan fysisk miljö, lärande och undervisning inom högskolan, där flera olika kreativa lösningar prövats. Rummet som vi sen tidigare vet kan begränsa lärande och föreställningar om lärande, men det kan också formas så att det stimulerar kreativt lärande och tänkande. Ett sätt är att se på olika utbildningskontexter, där ett exempel från Malmö Högskola presenterades kring ”Lärande i social hållbarhet – bilder av hemlösa”. Ytterligare exempel på ”Rummets roll som visuellt innovativt lim för ett tvärvetenskapligt team” presenterades av Umeå Universitet. Betoning på anställningsbarhet i relation till innovativa interdisciplinära team beskrevs. Därutöver diskuterades ”Hantering av pedagogisk skicklighet” ingående. En undersökning presenterades där det framkom hur befordringsgrunder i pedagogisk skicklighet hanteras på väldigt varierande sätt vid universitet och högskolor. I detta sammanhang problematiserades också befordring inom akademin utifrån ett kvalitets- och rättsäkerhetsperspektiv.
NU2010 avslutade torsdagen med en föreläsning av Marlene Scardamalia, som innehar President´s Chair in Education and Knowledge Technologies at OISE/University of Toronto. Hennes tema var “New assessments and environments for a knowledge building society”. Här fokuserade hon mycket på hur vi verkligen kan skapa och utveckla kunskap. Hon menar att utbildningen ställs inför utmaningar där kontexter för kunskapsbyggande måste designas på ett mycket mer optimalt sätt än hittills, samt att utveckla stöd till kunskapsbyggande på ett mer effektivt sätt. Hon menade också att det nuvarande kunskapssamhället måste få en tydligare roll och starkare ställning för utbildning. Hon arbetar också tillsammans med professor emeritus Carl Bereiter vid University of Toronto som också vill poängtera betydelsen av hur olika metaforer påverkar och begränsar hur vi ser på kunskap och därigenom också begränsar oss i våra föreställningar om kunskap och lärande. Vi behöver utveckla och synliggöra föreställningar om lärande och kunskapsutveckling för att vi på ett innovativt sätt ska kunna utveckla lärandemiljöer. Besök gärna www.ikit.org
Hälsningar
Rose-Marie

Då var det dags för konferens då, äntligen :)

Projektet börjar närma sig sitt slut och det är väl med blandade känslor som det gör det. Tiden har gått mycket fortare än vad jag trodde att den skulle göra när jag slängdes in i detta projekt. Som början på avrundningen - känns det som i alla fall - åker vi nu till Stockholm för att insupa idéer till vårt arbete. Konferenser är både utvecklande och invecklande. Det är utvecklande då nya idéer kommer in i huvudet men det är invecklande då dessa idéer slår rot och det ibland så hårt att de är svåra att rubba på. Detta speciellt när de är feltänkta. Som tur är har vi gruppen att samlas kring och reflektera :)
Konferenser är bra för intellektet och diskussionen. Man ska samla på bra idéer och det får man på konferenser. Så jag ser fram mot konferensen som börjar i morgon. :D

NU2010

På onsdag 13 okt åker hela gruppen till Stockholm och NU2010. Vi kommer att dela upp oss så att vi kan koncentrera oss på några teman; Växelverkan forskning-undervisning, rum för lärande och lärarkompetens. Några av flera intressanta keynotespeakers som vi bara "måste" lyssna på, och helst få en dialog med, är Rune Krumswik och Marlene Scardamalia.
Kolla gärna in www.nu2010.se

Digital kompetens på flera olika nivåer

Jag vill med detta inlägg gärna göra ett försök att förtydliga fokus för denna reflektionsram.

I dagens diskussioner inom projektledningsgruppen framkom att ramen inte är tydligt fokuserad på digital kompetens. Därför tänkte jag att en visualisering med grundläggande reflektionsprocesser och inramningar av dessa gör det hela lite tydligare:

Reflektionsprocesserna fokuseras i första ramen genom att utgå från Laurillards lärandemodell. Då får vi fokus på pedagogisk digital kompetens med flera olika aspekter på stöd till lärande med tekniska hjälpmedel. I den andra ramen fokuseras teknisk digital kompetens med flera olika dimensioner. Slutligen använder vi den nya lärarutbildningens beskrivningsnivåer på digital kompetens. Genom dessa tre ramar kommer vi att kunna ge stöd till att synliggöra flera olika nivåer och dimensioner på deltagarnas digitala kompetens/er.

Funderingar kring utökad syn på reflektionsramen

Sitter i min stol på jobbet och funderar kring detta projekt och ser hur det mer och med utvecklas till en bläckfisk. Genom att kalla det en bläckfisk menar jag inte att det är något negativt utan istället något positivt, det utvecklas och blir tvärvetenskapligt. Anledningen till Bläckfisken är funderingar kring ett annalkande projekt om reflektion i yrkesrollen på en vårdavdelning. Reflektionen som verktyg för att utveckla arbetsgruppen är nödvändig och den måste föras in överallt där människor arbetar i grupper tillsammans.
Problemet i dag är att många arbetsgivare tar bort reflektionstid i stället för att lägga till reflektionstid, tid är pengar menar de och tar bort gemensamma fikapauser. Vad man då gör att sakta men säkert ta bort kvaliteten på arbetet. Att träffa andra människor i sin omgivande arbetsmiljö på en fikarast handlar inte bara om att ta en kopp kaffe tillsammans utan det handlar om att upprätta nätverk och komma på nya idéer. Idéer kommer när människor sätter sig tillsammans. Funderingar lyfts fram i ljuset och diskuteras och helt plötsligt har en gemensam punkt nåtts. Funderingar som leder till att kvaliteten höjs på arbetet och inspirationen fortlever i arbetet. Den som vill döda inspirationen ska ta bort reflektionstiden.
Därför gläder det mig att nu kunna säga att jag gillar den bläckfisk som vår reflektionsram håller på att utvecklas till. En bläckfisk som står för eftertanke, inspiration och kvalitet.

Over and out.

Nu äntligen är jag inne på denna blogg, lets roll....

Då sitter man här då och planerar inför det första mötet med John Bauer-gymnasiet på tisdag. Där kommer många av våra planer med reflektionsramen att sättas i verket, det kommer att bli spännande. Jag ser fram mot att testa idén.